Hösten 2006 kom Theodor Anckarcronas samling till Krigsarkivet från Norrköpings stadsbibliotek. Att de nio objekten härleds till honom beror på den atlas de låg i. Den hade helt enkelt tillhört honom, då den såldes på auktion i Stockholm 1778 för att många år senare hamna i det nämnda biblioteket.
Vem var då Theodor Anckarcrona?
Han föddes 1687 som Theodor Christophers. Fadern var rådman i Karlskrona, modern dotter till borgmästaren i Ronneby. Redan som 6-åring skickades pojken till sin farbror i Amsterdam för att studera och lära ett yrke inom handeln. Efter några års studier vid universitetet fick Christophers tjänst i farbroderns handelskontor. Vid sidan härav intresserade han sig dessutom för allehanda vetenskaper, men främst för matematik.
Det var inte bara Anckarcronas gärningar som imponerade på sin samtid. I Edvard Carlesons minnesskrift 1750 beskrevs han på följande vis: ”Vår Salige Ankarcronas utvärtes skapnad var så ansenlig, som behagelig. Lång växt och starka lemmar bidrogo til det förra, et vackert anlete och ögon, med eld och ljuflighet upfylte förorsakade det senare.”
Porträtt ur Hjalmar Börjeson, Örlogsflottans officerare 1700-1799.
Det var dock ytterligare ett stort intresse som han kom att ägna sig åt främst: sjömanskonsten. För att lära mer om denna, och om andra delar av världen, tog han tjänst hos holländska västindiska kompaniet. På dess skepp fick han bland annat den viktiga uppgiften att sköta kompassen.
Men att segla över haven var allt annat än riskfritt. Under en resa uppbringades hans fartyg av franska kapare. För Cristophers blev denna händelse dock snarast en möjlighet. Han ville nämligen lära mer om stridskonsten, och det kunde han göra hos fransmännen. Han tog därför tjänst i den franska flottan. Nu fick han vara med om att landstiga hos fienden och preja dess fartyg, och resorna tog honom så långt som ända upp till Ishavet.
Befästningsverk öster om Courtray i dagens Belgien. Kartan är ett original från 1695, av vilket det sedan tidigare finns en kopia i Krigsarkivets samlingar.
Theodor Anckarcronas samling, SE/KrA/1209:1.
Christophers ville dock lära känna också den största och mäktigaste flottan, den engelska. 1708 anmälde han sig som volontär i dess tjänst. Här fick han vara med om åtskilliga attacker på franska skepp i engelska kanalen och utanför Amerikas kuster, och gjorde då så väl ifrån sig att han gavs en löjtnants grad och en egen fregatt.
1711 återvände Christophers till Sverige. Anledningarna till det var två. Dels dog hans far, dels var Sverige nu hårt pressat av Ryssland, Danmark och Sachsen i det stora nordiska kriget. Christophers anslöt sig nu till den svenska flottan. Han började som löjtnant och avancerade därefter snabbt i graderna. Inte minst fick karriären sig en skjuts då han räddade Karl XII från att bli instängd i Stralsund 1715. I en minnesskrift från 1750 beskrivs händelsen dramatiskt:
”Alla väder, som på en natt blåste, eller rättare sagt stormade, nästan hela compassen omkring skulle i akt tagas. Hafvet var farligt, men landet ännu farligare för det tjocka mörkret och det häftiga snögloppet. Men den Aldrahögstes omsorg för sin Smordas dyra person välsignade hans flit, möda och oförtrutenhet så, at han satt Hjelten i land vid Trelleborg d. 13, Dec. kl. 4 om morgonen.”
Som tack för detta dåd gjordes han till kommendör vid huvudflottan i Karlskrona och adlades till Anckarcrona.
Ritningen är troligtvis från ca 1740, föreställer sannolikt en fiktiv fästning och är gjord i övningssyfte.
Theodor Anckarcronas samling, SE/KrA/1209:7
Med Karl XII:s död inleddes en lång period av fred i Sverige. Anckarcrona fortsatte att stiga ytterligare i rankerna under dessa år. 1736 blev han vice-amiral och sex år senare amiral och amiralitetsråd. Han kom att bli en central figur i landets försvars-, men också finanspolitik. Freden innebar nämligen att större fokus lades på ekonomiska frågor och landets hushållning, och Anckarcronas erfarenheter av vetenskap och handel kom här väl till pass. 1742 valdes han in i den Kongl. Akademien, och han gav själv ut flera vetenskapliga skrifter. 1743 blev han utsedd till landshövding över Stockholms län. Theodor Anckarcrona dog 1750.
Kåreholms hamn, eller dagens Kårehamn, på Öland. Kartan är troligtvis gjord runt 1740.
Theodor Anckarcronas samling, SE/KrA/1209:3.
Det äldsta av objekten som hittades i Anckarcronas atlas är daterad 1695 och visar en befästningslinje öster om Courtray i dagens Belgien. Tidsmässigt tangerar den alltså när Anckarcrona befann sig i Amsterdam för studier. Kanske har han fått tag i den under sina resor med holländska eller franska fartyg något senare? Särskilt intressant är att kartan är ett original, av vilket Krigsarkivet sedan tidigare har en kopia. Övriga kartor och ritningar visar befästningsverk i Sverige och är troligtvis gjorda runt 1740. Några av dem visar reella platser som Kårehamn på Öland, andra är troligtvis övningsritningar på fiktiva fästningar. Tidsmässigt sammanfaller de med Anckarcronas stora engagemang i svensk försvars- och finanspolitik.
Källor:
Edvard Carleson, "Åminnelsetal öfver Kongl. Vetenskaps Academiens medlem, amiralen, landshövdingen och commendeuren af Kongl. Maj:t Sverdsorden, H:r Theodor Ankarcrona, Stockholm", 1750.
Svenskt biografiskt lexikon, Stockholm, 1920.
Hjalmar Börjeson, Örlogsflottans officerare 1700-1799, Stockholm, 1942.
Theodor Anckarcronas samling, Krigsarkivet, SE/KrA/1209.
