Naturligtvis innehåller arkivet mycket som rör hans militära liv men också en hel del annat som låter oss möta privatpersonen von Döbeln. Hans egenhändigt författade levnadsbeskrivning är bara ett exempel. I den förekommer många ironiska kommentarer som får läsaren att le men samtidigt finns en ton av allvar. Som t.ex. när han berättar om att han blev faderlös vid åtta års ålder och mamman som var ung ”hittills inte haft mer än 2 männer, längtade efter en tredje”. Hon gifte alltså om sig mycket snart. von Döbeln stod inte ut med vare sig styvfaderns eller förmyndarens sätt att styra över honom. I övre tonåren skriver han till kungs och ansöker om att få bli myndig i förtid, vilket också beviljades.
Efter detta rullar den militära banan på. Snart är han i fransk tjänst, bl.a. i Indien, men återvänder till Sverige när kriget mot Ryssland bryter ut. När han i juni 1789 deltar i affären vid Porrossalmi i Finland blir han träffad i pannan av ett muskötskott. Han tror att han ska dö. Till slut kommer han dock under vård, men skadan ger sig tillkänna 1 ½ år senare. Då får han en fruktansvärd huvudvärk, huvudet svullnar upp och synen på ena ögat går förlorad under en tid. Han konsulterar läkare som rekommenderar trepanation för att få bort var och lösa benbitar. Man börjar med att ”flå pannan”. Denna operation, skriver han, varade i 17 minuter. I två dagar ligger han med blottad panna. Därefter påbörjas trepanationen, som varar i 23 minuter. Detta gör gruvligt ont berättar han. Han blir sängliggandes i flera månader. Även om operationen lyckades så kan han under åtta års tid därefter plocka ut benskärva för benskärva: ”mina söner kommer att ärva ett stort fideicommiss av benskärvor” som han själv uttrycker saken.
Med den svenska tjänsten följde ett boställe i Dalsland kallat Önne. Dit flyttade han 1795. Intresset för lantbruk spirar och han gjorde bl.a. ritningar över tröskverk i olika länder. Han är också noga med hur djuren ska skötas. Hönsen t.ex. kan drabbas av diverse åkommor. Så här kunde man göra om de fick ”pip”:
ha de pip, rifves det fina skinnet af tungan, som efteråt bestrykes med Bomolja blandad med hvitlök, och gifves dem litet smör blandat med peppar. Emot löss, begjutas de med kopiss.
När von Döbeln slogs sig ner på gården Önne i Dalsland växte hans intresse för lanthushållning. Att han var en mycket skicklig tecknare visar dessa två ritningar, härovan en tröskmaskin, till höger en räfsa.
(von Döbelns arkiv, volym 13).
Under tiden på Önne föds von Döbelns första son, Napoléon. Han föds utom äktenskapet den 19 mars 1802. Mamman är von Döbelns husföreståndarinna Christina Ullström. Efter att både Napoléon och Christina varit med honom under kriget i Finland 1808-1809 vill han adoptera pojken. Det godkänns av kungen men inte av Högsta domstolen och statsråden. Istället sade man att pojken skulle bli förlustig sitt arv efter fadern och han släkt. von Döbeln blir mycket upprörd och lyder istället rådet han fick av en juridiskt kunnig person: Att gifta sig med Christina och skilja sig snart därefter. Så den 28 mars 1810 gifter de sig, den 28 juni samma år skiljer de sig.
Napoléon är nu legitimerad äkta son och får arvsrätt!
von Döbeln får också en andra son, Victor, kallad Vicke. Även han föds utom äktenskapet. Mamman är von Döbelns nya hus hållerska Anna Björk. Lille Victor dör 1819, endast tre och ett halvt år gammal. von Döbeln drabbas av en oerhörd sorg. Snart är han själv på väg att dö och vill begravas vid sin son. När Victor begravs skriver man att han är fosterson till von Döbeln.
Georg Carl von Döbeln dör i februari 1820. Han hade velat ha en stillsam begravning, vilket man också såg till att det blev.
Avslutningsvis: Varför inte så här i förkylningstider följa von Döbelns recept som han antecknat i sin almanacka från 1810:
Ett Theskedblad Gummi arabicum
Pulveriserat och blandat med en
äggula är ganska godt för hostan
I sin levnadsbeskrivning gör von Döbeln en anteckning i marginalen: vid 24 års ålder friade jag till en barnlös enka, 2 dagar efter mannens död; jag kom försent; hon gifte sig med informatorn… jag råder enhvar som omtycker enkor att fria till dem medan
männerne lefva. (von Döbelns arkiv, volym 8).
Här beskrivs med svart text hur man framställer föränderlig skrift, osynlig skrift och hur man kan skriva med vatten.
Här beskrivs hur man kan göra gamla pengar som nya, skriva med torrt bläck men också hur man kan använda mjölk att skriva med i nödfall: ”Nödfals Bläck” Så här går det till enligt von Döbelns anteckning: Skrif med varm mjölk, låt torka öfver elden, så blir skriften rosen röd.
Den röda texten ovan, som är en beskrivning över hur man betsar trä så att det liknar mahogny, är förmodligen skriven med mjölk. (von Döbelns arkiv, volym 13).
von Döbeln använde sig ibland av bokstavschiffer. Hans son Napoléon har här uttytt vissa namn med hjälp av kodnyckeln ovan. (von Döbelns arkiv, volym 9).
Klicka på bilderna för att se dem tydligare!
Vissa uppgifter i texten ovan är hämtade ur Bengt Kummel (1998):
Georg Carl von Döbeln 1758-1820 – Liv och känsla; i övrigt från von Döbelns arkiv.
