De flesta av öns byggnader uppfördes följaktligen för att tjäna sjökrigsmakten – bostäder för befäl och manskap, undervisnings- och exercislokaler, expeditioner, förråd och verkstäder. De första byggnaderna tillkom under 1600-talets andra hälft, men det var först under 1800-talet som byggnadsverksamheten tog verklig fart. Efter ritningar av översten i Flottans mekaniska kår och arkitekten Fredrik Blom – som blivit Skeppsholmens arkitekt framför andra - uppfördes exempelvis Båtsmanskasernen, Skeppsholmskyrkan och Exercishuset. Även ombyggnaden av Amiralitetshuset 1844 i ”nordeuropeisk renässans” är ett verk av Blom.
I början av 1900-talet ökade behovet av ytterligare lokaler, samtidigt som en del äldre byggnader behövde byggas om och renoveras. Efter en proposition till 1911-års riksdag, beviljades ett anslag på 400 000 kronor för nybyggnad av en underofficersskola och ett marketenteri. I oktober 1914 beslutades att en arkitekttävling – eller som det officiellt hette Idétävlan angående byggnader för Kungl. Flottans behov å Skeppsholmen - skulle utlysas och året därpå utarbetades tävlingsprogrammet. I första hand avsågs de nämnda byggnaderna, men även en ny kasernbyggnad, beräknad att rymma 800 man, stod på programmet. Något beslut att låta uppföra en sådan hade dock inte fattats. Platsen för de tänkta byggnaderna bestämdes till området mellan Skeppsholmsbron fram till planen strax nedanför Exercishuset (nuvarande Arkitekturmuseet).
Till tävlingen skulle förslagens huvuddrag samt byggnadssätt och kostnadsberäkningar presenteras i skriftlig form. Vidare skulle ingå situationsplan, plan-, fasad och sektionsritningar i skala 1:2000 samt två perspektivritningar av byggnaderna sedda i sin omgivning. Enligt de allmänna föreskrifterna för tävlingen skulle de nya byggnaderna ansluta sig till ”Skeppsholmens karaktär samt byggnadsområdets läge och äldre byggnader” – något som dock tolkades tämligen fritt, åtminstone av de bevarade tävlingsbidragen att döma. Förslagen tillsändes en prisnämnd, som bestod av kommendören Nils Elias Anckers, arkitekten Ragnar Östberg och stationsingenjören Sixten C:son Sparre.
Prisnämnden fick ta del av totalt 33 förslag. Av dessa valdes åtta ut varefter man hade att enas om de tre främsta. Första pris tilldelades Ernst Spoléns förslag ”Märke”, andra pris gick till förslaget ”Kranbalkvis” av Harald Bergsten och Robert Laurell och tredje pris tilldelades ”Utlängan”, ritat av Carl Melchior Wernstedt. I motiveringen för samtliga tre förslag framhölls särskilt de goda planlösningarna i förhållande till den äldre bebyggelsen.
Harald Boklunds förslag.
Bland de tävlingsritningar som förvaras i samlingen Marinens ritningar i Krigsarkivet finns emellertid inga av de vinnande förslagen, däremot flera av de övriga. Till de mer imponerande hör arkitekten Harald Boklunds fasadritningar till den tänkta kasernen, som stilmässigt närmast ansluter sig till samtidens nationellt färgade former med förebilder i bl a Vasaslottens arkitektur. Vid val av yttre form, menade Boklund – vilket f.ö. låg i linje med en utbredd uppfattning bland samtidens arkitekter och kulturminnesvårdare - att 1800-talets arkitektur inte skulle tjäna som förebild.
Harald Boklunds förslag.
Båtsmanskasernen stod således enligt hans uppfattning ”främmande för Skeppsholmens naturliga miljö, äfven om man under tidernas lopp vant sig vid densamma och de andra ”rysliga” byggnaderna på holmen”. Vad Boklund önskade var färg, yta och ”tak bland trädtopparna för att holmen skall verka bebyggd och bebodd”.
Det djärvaste förslaget stod emellertid arkitekten Rudolf S Enblom för. I sin ”Idé 17”, ett förslag som lämnades in ”utom tävlan”, föreslog han att en skyskrapa, avsedd främst för de sjömilitära expeditionerna och förvaltningarna, skulle byggas ungefär mitt på ön. Och eftersom grunden utgjordes av berg kunde byggnaden ”från konstruktiv synpunkt ges nästan hvilken höjd som helst”. Som framgår av den bifogade situationsplanen nöjde han sig dock med en 45 meter hög skyskrapa. Värt att notera är att det på taket skulle placeras ”gnisttelegraf, strålkastare och balongkanoner”.
Situationsplan över Skeppsholmen med förslag till skyskrapa.
Enbloms förslag verkar idag främmande för en plats som Skeppsholmen. Men i sin samtid var det inte särskilt anmärkningsvärt. På 1890-talet hade man projekterat för ett riksdagshus på ön, medan ett annat sekelskiftesförslag föreslog en stadsplan med tung hyreshusbebyggelse av samma typ som kring Karlaplan.
Bland de arkitekter som deltog i Skeppsholmstävlingen hörde Carl Bergsten, för eftervärlden kanske mest känd som arkitekt till Liljevalchs konsthall på Djurgården. Överst visas hans förslag till kasern ”Anno 1915”. Som framgår har Bergsten använt ett svart/vitt fotografi där han i färg ritat in den tänkta byggnaden.
Hur gick det då med tävlingen? Eftersom samtliga insända bidrag överskred det beviljade byggnadsanslaget, lades hela saken åt sidan. Men behovet av ytterligare lokaler kvarstod och 1918 kunde ett mindre belopp utnyttjas för att i första hand bygga ett nytt marketenteri mellan Skeppsholmskyrkan och nuvarande Moderna museet. Arbetet påbörjades 1918 efter ritningar av stationsingenjören Sixten C:son Sparre. Året därpå var byggnaden inflyttningsklar.
Bo Lundström
Källor:
Marinförvaltningen, Civilavdelningen, ankomna handlingar 1915, E Ia:XI, Dnr 201 g,
26 april 1915 samt Dnr 201 X, 4 oktober 1915
Marinförvaltningen, Gemensamma arkivhandlingar, Kungl. Brev 1918, Dnr 657/252,
14 juni 1918
Marinens ritningar, Stockholms station, Skeppsholmen, arkitekttävling XIX,
omslag 282 a, 282 g, 282 i
Örlogshandlingar 1129-1134, 1141
