Först på Kroksholmen och sedan på Gålö i Stockholms södra skärgård fanns under andra världskriget den hemliga försöksstationen Palmen. Här dresserades sälar till att användas i ubåtsjakt och för att lokalisera minor och sjunkna torpeder.
Palmen skapades på förslag av beteendevetaren Valdemar Fellenius. Då sälar är mycket lättdresserade trodde Fellenius helt och fullt på att sälar skulle kunna gå att använda i den svenska marinens ubåtsjakt, som vid den här tiden inte var särskilt effektiv. Under våren 1940 satsade Fellenius själv pengar på att dra igång projektet och efter ett par månader blev även marinen intresserad. I juli 1940 tog marinen över det fulla ekonomiska ansvaret för verksamheten.
Den första instruktionen för föreståndaren vid Palmen
Vintern 1940 hämtades 19 sälkutar från Bottenviken och snart satte man igång med träningen. Sälarna fördes ut på öppet vatten med en pråmbåt kallad Palmen. Båten var längs ena sidan försetts med en lucka som sälarna kunde simma ut och in i. Med hjälp av strömming som fästs vid en attrapp försökte man få sälarna att genom fisklukten söka upp attrappen och sedan komma tillbaka. Om de lyckades fick de strömming. Efter en tid byttes attrapperna ut mot riktiga ubåtar och minor. Man experimenterade med olika metoder för att indikera de uppsökta föremålens position; t.ex. att i en sele runt sälens kropp fästa en karbidfackla eller en flytboj med flagga. När sälen kom i kontakt med t.ex. en ubåt skulle anordningarna utlösas och positionen anges.
Exempel på ett av de markeringsdon som testades
Trots en del bakslag i form av en brand på stationen och dödsfall bland sälarna löpte verksamheten på. Materiel och personal ställdes till projektets förfogande genom marinens försorg och Fellenius rapporterade kontinuerligt om försöken. 1942 kom marinledningen på besök för en demonstration. Denna föll inte ut riktigt som Fellenius hade hoppats. I en verksamhetsrapport redogör han för problemen:
”Under de övningar som föregingo demonstrationen inträffade ett ovanligt stort antal fastsättningar, som nödvändiggjorde uppkallande av ubåten och losstagning av djuren. Upprepade missöden av detta slag med därmed förbundna chocker för djuren måste åtminstone tillfälligtvis nedsätta aktionsberedskapen hos dessa, vilket också gav sig tillkänna vid uppvisningen. Denna gav därför icke någon klar bild av vad djuren tidigare har visat sig kunna prestera”.
Utdrag ur en av Valdemar Fellenius årsrapporter
I april 1943 hade en av sälarna kunnat bli hjälte då den sattes in i de dramatiska sökningarna efter den sjunka ubåten Ulven. Man hade goda skäl att tro att besättningen på Ulven fortfarande var vid liv. Sälen misslyckades dock med sitt uppdrag. Det visade sig att Ulven låg flera kilometer från de vatten där sälen sattes att söka. När ubåten sedermera hittades var alla besättningsmän döda.
I september 1943 kom order från marinchefen om att Palmen skulle avvecklas. Marinen trodde inte längre på försöken, man tyckte att de hade kostat för mycket i relation till de uppnådda resultaten. Dessutom var marinens då gällande scenario att ubåtsjakt skulle komma att bedrivas på öppet hav för vilket ändamål sälarna inte var lämpade. Verksamheten fortsatte dock ytterligare ett tag. I mars 1944 avtalade Fellenius med marinen att fritt, men utan ersättning, få disponera Palmen med utrustning och sälar fram till årets slut. I april 1945 meddelades att försöksverksamheten slutligen var avvecklad. I en sista lakonisk redogörelse till marinchefen konstaterar Inspektören för minväsendet att de sista månadernas försök inte inneburit några resultat av värde för marinen.
Fellenius erbjöds efter avvecklingen att starta upp ett liknande projekt i USA fast med delfiner som försöksdjur. Han avböjde dock. Amerikanarna satte istället igång egna projekt med delfiner och sjölejon. Enligt uppgift ska dessa försök ha pågått ända in på 1990-talet.
Carl Billengren
Källor:
Marinstaben, hemliga arkivet, Inspektören för minväsendet, serie F vol. 6, 8, 12 och 13
Marinstaben, hemliga arkivet, Expeditionen, Operationsavdelningen, serie E VI vol. 93
”Sälar tränades för ubåtsjakt i Stockholms skärgård”, artikel av Nicolas Jändel i Vår Bostad, nr 6/7 juni 1999
