Under 1700-talet kom pietismen (reformrörelse inom lutherska kyrkan) till Sverige. De som anslöt sig menade att statskyrkan och prästerna bara lärde ut enligt gammal tradition, och inte tog hänsyn till eller lyssnade på individens egen syn på tro. Pietisterna ordnade därför egna möten så kallade konventiklar (bönemöten), där de diskuterade religion och trosfrågor. Det fanns även andra former av religiösa rörelser i Sverige vid denna tid där individens eget förhållande till framför allt Jesus var det viktiga. Anhängarna av de här tidiga rörelserna var mer intresserade av att förändra statskyrkan, prästernas förhållningssätt och synen på tro, än att bilda egna, nya samfund.
I Sverige var det enligt lag förbjudet att ha egna möten utanför kyrkan där man diskuterade tro och religion och det var bara präster i statskyrkan som fick predika.
År 1726 kom därför Konventikelplakatet, en kunglig förordning [en ny lag] som visade att myndigheterna tog mycket allvarligt på att andra än prästerna hade åsikter om hur man skulle tro och dessutom träffades och diskuterade detta.
Avskrift och modern text (pdf)
Avskrift och modern text
Källa:
Tryck, Kunglig förordning: Kongl. Maj:tz förenade placat och förbud angående the oloflige sammankonster, hwilka uti enskylte hus til en särskild och enkannerlig gudstiensts förrättande anställas; Samt theras straff, som ther med beträdas. 1726
