Riksarkivets yttrande över betänkandet En kulturkanon för Sverige

Publicerad:

2026-01-08

Riksarkivet har yttrat sig över betänkandet En kulturkanon för Sverige (SOU 2025:92) och ställer sig kritisk och avstyrker flera av utredningens centrala förslag.

Även om myndigheten bedömer att den föreslagna kulturkanon i sig är välbalanserad och utgör en god utgångspunkt för vidare arbete, menar Riksarkivet att avgörande frågor kring definition, förvaltning, tillgängliggörande och resurser inte är tillräckligt utredda.

Riksarkivet förvarar många av verken

Många av de verk som ingår i kulturkanon förvaras hos Riksarkivet. För oss är det avgörande att tydligt veta vad som faktiskt ingår i verk som Storskiftet, Tryckfrihetsförordningen, Viggen eller Riksbanken, för att nämna några exempel. Oklarheterna riskerar annars att göra både förvaltning och tillgängliggörande mycket resurskrävande och svårstyrda.

Mer än bara digitalisering

Riksarkivet lyfter också fram att tillgängliggörande av kulturarv inte enbart handlar om digitalisering, utan även om tolkning, transkribering och pedagogisk bearbetning av ofta komplexa originalhandlingar. Detta arbete kräver betydande resurser som inte beaktats i utredningen. Myndigheten ifrågasätter dessutom förslaget att inrätta en ny stiftelse och en separat digital portal, och förespråkar i stället att befintliga statliga myndigheter och institutioner ges ett tydligare ansvar och nödvändiga resurser. Särskilt betonas skolans roll som den viktigaste arenan för att göra kulturkanon levande och allmänt känd.

Viktigaste invändningarna i korthet

• Otydligt verkbegrepp
  Utredningen definierar inte tillräckligt tydligt vad som ingår i varje verk, särskilt inom samhällskategorin, vilket försvårar avgränsning, ansvar och tillgängliggörande.
• Otillräcklig analys av resursbehov
  Det omfattande arbete som krävs för att tillgängliggöra originalkällor, inklusive tolkning och pedagogisk bearbetning, saknar finansiering i förslaget.
• Kritik mot stiftelseformen
  Förslaget om en ny stiftelse är inte tillräckligt utrett och väcker frågor om demokratiskt inflytande, transparens och ansvarsfördelning.
• Oklar ansvarsfördelning
  Relationerna mellan stiftelsen och de bevarande institutionerna, inklusive finansiering och arbetsfördelning, är otydliga.
• Skepsis mot digital portal
  En särskild digital portal bedöms ha begränsad effekt och riskerar att bli snabbt föråldrad i ett medielandskap präglat av AI-baserade tjänster.
• Befintliga institutioner bör användas
  Riksarkivet anser att statliga myndigheter och kulturarvsinstitutioner har den kompetens som krävs och bör ges en mer central roll.
• Skolan är viktigast
  Implementering i skolväsendet ses som den mest effektiva åtgärden för att förankra kulturkanon och bör prioriteras med riktade resurser.

Länk till hela vårt yttrande (PDF).

Underlag till Sveriges tryckfrihetsförordning 1766. Ett av verken i kulturkanon. Emre Olgun, Riksarkivet CC BY 4.0