Vänligen vänta medan sidan laddas…
Vänligen vänta medan sidan laddas…
De gamla kyrkohandlingarna som hittades fastklistrade i taket i Bettna sockenstuga är nu konserverade. När stora delar av den tidigare dolda texten åter blir läsbar öppnas nya möjligheter att lära sig mer om livet i Bettna på 1700-talet.
I slutet av 1970-talet gjordes ett märkligt fynd vid rivningen av Bettna sockenstuga i Sörmland. En stor mängd kyrkohandlingar från 1700-talet hittades uppklistrade mot innertaksbrädorna. Handlingarna bestod framför allt av husförhörs- och kommunionlängder. Varför dessa viktiga handlingar hade klistrats mot taket är fortfarande en gåta.
När handlingarna upptäcktes var de täckta av kalkputs och klister. I samband med rivningen kunde omkring 200 fragment räddas. De blötlades, togs loss och donerades av Sörmlands museum till Riksarkivet i Uppsala i början av 1980-talet. Sedan dess har de legat vilande i arkivet, men år 2023 aktualiserades frågan om det var möjligt att ta fram den dolda texten och göra materialet tillgängligt för forskning.
Konserveringen genomfördes i flera steg. Från vänster ser du kalkrester avlägsnas manuellt, vattenbad, lagning och förvaring i arkivboxar. Eleonora Papa CC BY 4.0
Under våren 2024 började Riksarkivets konservatorer arbeta med fragmenten. De undersökte handlingarna i stereomikroskop, med UV- och IR-ljus, samt gjorde flera kemiska analyser. Stärkelseprov visade att man hade använt rågmjölsklister för att fästa handlingarna mot taket. Det framkom också att flera av anteckningarna var skrivna med järngallusbläck, som var vanligt från medeltiden fram till 1900-talets början. Bläcket tillverkades bland annat av garvämnen och järnvitriol och kan med tiden bryta ner papperet.
Under arbetet med fragmenten gjordes flera studier, bland annat med mikroskop. Här ser du fragment före och efter konserveringen. Eleonora Papa och Elisabet Netinder CC BY 4.0
I konserveringen avlägsnades kalkputsen så långt som möjligt för hand. Därefter löstes den sista kalken och rågmjölsklistret upp i ett vattenbad och kunde försiktigt borstas bort med en mjuk pensel. Sedan lagades och pressades fragmenten.
För att se hur behandlingen påverkade fragmenten undersöktes de med mikroskop före, under och efter arbetet. Det enda som kunde konstateras var att bläcket hade blivit något ljusare på vissa ställen, tillsammans med ett mindre färgbortfall på vissa särskilt sköra delar. I förhållande till resultatet var dock förändringarna minimala: nu var texten frilagd och gick att läsa igen!
Hösten 2025 påbörjade arkivarier på Riksarkivet i Uppsala det omfattande detektivarbetet med att para ihop och sammanfoga fragmenten. Genom att studera bland annat handstil, textinnehåll, format och skador går det att identifiera fragment som en gång har hört ihop. För att förstå hur husförhörs- och kommunionlängderna har varit strukturerade studerar man eventuella sidnummer och jämför med senare längder.
När fragmenten har pusslats ihop och sammanfogats kommer handlingarna att placeras i arkivbeständiga polyesterfickor och arkivboxar. Därefter ska materialet skannas och på sikt tillgängliggöras digitalt.
Att handlingarna varit förlorade för forskningen under flera hundra år har inneburit en kunskapslucka, bland annat för släktforskningen. När delar av texten åter kan läsas öppnas nya möjligheter att hitta uppgifter om människor, händelser och förhållanden i Bettna under 1700-talet.
Handlingarna ingår i Bettna kyrkoarkiv, serie A I och serie D II som förvaras hos Riksarkivet i Uppsala.
