Fram till 1937 var otrohet förbjuden i svensk lag. Under 1600-talet kunde straffet i värsta fall bli döden.
Länge var det bara heterosexuellt sex inom äktenskapet som var tillåtet. Så kallat föräktenskapligt sex kunde också gå för sig. Detta betydde att man kunde acceptera att ett ogift par inledde ett sexuellt förhållande om de hade bestämt sig för att gifta sig med varandra.
I övrigt var det förbjudet att ha sex utanför äktenskapet. Den förbjudna sexualiteten hade flera olika namn:
Lönskaläge
kallades det när två ogifta personer låg med varandra. Lönskaläge upphörde att vara ett brott 1864. Redan från 1810 avskaffades straff för de två första gångerna man begick brottet.
Enkelt hor
betydde sex mellan en gift och en ogift person. Enligt 1864 års strafflag skulle den gifta parten straffas med fängelse eller böter medan den ogifta parten skulle böta.
Dubbelt hor
innebar samlag mellan två personer som båda var gifta men inte med varandra. För dubbelt hor stadgade 1864 års strafflag fängelse i mellan 6 månader och 2 år.
Även samkönad sexualitet var förbjuden enligt 1864 års strafflag. Brottet beskrevs som
"otukt som emot naturen är"
och skulle leda till straffarbete i högst 2 år.
Vykortet är från omkring år 1900 och hämtat ur Borgs arkiv, Enskilda personers papper 1832–1939, C:3 (Landsarkivet i Lund)
