Rättegångarna skedde oftast i två instanser. Vid det lokala tinget utfärdades dom och straff. Var straffet döden skulle det sedan fastställas av Hovrätten. När jakten på häxor var som mest intensiv under 1660-talet tillsattes en speciell domstol som kallades den Kungliga Trolldomskommissionen.
Protokollen från rättegångarna har många likheter men också många olikheter då man jämför över landet. De anklagade var framför allt kvinnor. Barnvittnen var vanliga och många barn anklagade sina nära släktingar för att ha kidnappat dem och fört dem med sig till Blåkulla. Det var även vanligt att den anklagade utpekade andra kvinnor i sin närhet och drog med sig dem i fallet. I Norrland och Svealand var det blåkullafärden som stod i fokus medan det i Bohuslän var trollkonster som personen lärt sig genom samröre med djävulen.
Rättegångsprotokoll finns fortfarande kvar från häxprocesserna i Sverige. De innehåller en mängd vittnesmål och beskrivningar om vad som påstods ha hänt. Texten är nästan 350 år gammal och både skrivstilen och språket är svåra att förstå. Till din hjälp finns både en exakt avskrift av dokumentet och en moderniserad avskrift där språket anpassats.
Till frågorna
Stor-Märit från Lillhärdal
Den intensiva perioden av häxprocesser som kallas ”det stora oväsendet” startade i Dalarna, där Gertrud Svensdotter 1667 som anklagades för att ha gått på vatten, pekade ut Märit Jonsdotter från Lillhärdal som sin läromästarinna. Eftersom protokollen från rättegången i Lillhärdal är väldigt långa då rättsprocessen tog flera år, så har vi valt ut delar av texten. Läs igenom protokollet och se vad Märit, som kallades Stor-Märit för att särskilja henne från hennes syster med samma namn, Lill-Märit, anklagades för och vad hon själv berättar.
Källa:
Rättegångsprotokoll från september och oktober 1668 ur Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, volym AI:6.
Avskrift (pdf)
Moderniserad avskrift (pdf)
Elisabetta från Näs
Den största häxprocessen i Sverige ägde rum 1674 i Torsåkers socken, Ångermanland. När rättegångsprocessen var färdig hade 71 personer, varav 65 kvinnor, dömts till döden. Elisabetta, 24 år, var en av dessa. Den som ledde rättegången var prästen Hans Wattrangius. Läs igenom protokollet och se vad hon anklagades för, och vad hon själv berättar.
Källa:
Rättegångsprotokoll från den 30 oktober 1674 ur Södra Ångermanlands domsagas arkiv, volym AIa:1.
Avskrift (pdf)
Modern och förkortad avskrift (pdf)
Margreta från Sund
Året efter, 1675, hölls rättegångar i Vibyggerå socken, Ångermanland. Den som ledde rättegången och höll i förhören var prästen Nils Edenius. Den första personen som ställdes till svars var den 13 åriga flickan Margareta Nilsdotter. Läs igenom protokollet och se vad hon anklagades för, och vad hon själv berättar.
Källa:
Rättegångsprotokoll från den 2 juni 1675 ur Norra Ångermanlands domsagas arkiv, volym AIa:2.
Avskrift (pdf)
Modern och förkortad avskrift (pdf)
Frågor
Identifiera dokumenten:
• Vilken typ av källor är det?
• Vem har skapat dem?
• I vilket syfte är de skapade?
Arkivfrågor:
- Vad är de tre kvinnorna anklagade för? Är det samma sak för dem alla tre?
- Vilka bevis lyfts fram gentemot kvinnorna?
- Jämför dokumenten. Var det någon av kvinnorna som erkände något brott? Vilket eventuellt straff fick de
Diskussionsfrågor:
-
Jämför de olika vittnesmålen i rättegångsprotokollen. Vilka likheter/skillnader finns emellan dem?
-
Vilka var det som vittnade i målen? Vilken relation hade de till kvinnorna? Tror ni att vittnena förstod vilka konsekvenser deras berättelser skulle komma att få?
-
Utifrån de källor du tagit del av, vad kan vi egentligen veta om häxprocessen genom dessa få dokument?
- Häxprocesserna präglades av ryktesspridning och en hysterisk stämning i samhället där människor anklagade varandra. Kan du komma på något nutida exempel?
Utmanande frågor:
- Under 1600-talet stramades det svenska rättssamhället upp och man tog in lagar från gamla testamentet i rättskipningen, som man gjorde i i fallet med Stor-Märit. Med hjälp av kyrkan kunde man tukta och kontrollera befolkningen och fostra dem till att lyda/frukta/vörda sitt land och sin kung. Kan du ge något nutida exempel på det, där det inte finns någon tydlig gräns mellan landets lagar och religiösa lagar? Exempel från andra länder?
