Skånska kriget började 1675 och pågick till 1679. När krigsförklaringen kom mellan Danmark och Sverige 1675 skrev de skånska bönderna i norra Skåne till den danska kungen, Christan V. Bönderna förklarade sig lojala till honom, och de mest inflytelserika bönderna försökte mana till uppror.
Den svenska kungen Karl XI försökte stoppa försöken till uppror dels med hot, men även löften om skydd och belöning till de som istället gick över till svensk sida. Inget av det hjälpte så man skickade ut det som senare kom att kallas Edkrävartåget.
Under våren 1677 började den svenska friherren och riksrådet Johan Gyllenstierna resa runt i Skåne och Blekinge för att få bönderna att svära trohet till den svenska kronan. De tvingades skriva under en trohetsförsäkran där de lovade att varken inhysa, hjälpa eller på något sätt ha samröre med snapphanarna och om en snapphane greps eller en svensk soldat blev skjuten i en socken skulle hela socknen bestraffas genom att böta 1000 riksdaler – dessutom skulle var tionde man genom lottning väljas ut och hängas. I Blekinge tvingades bönderna även lämna in alla sina vapen men i Skåne lyckades de förhandla sig till att få behålla dem, med förevändningen att de inte skulle kunna försvara sig mot snapphanarna utan vapen och under villkoret att de aldrig skulle använda sina vapen mot en svensk.
Månadens dokument visar underskrifterna med bomärken från bönderna i Fridlevstads församling i Blekinge.
Källa: Skånska Generalguvernementskansliet,
DIIIma:4
Visa alla månadens dokument
