Mer information

Om Westfaliska freden och Östersjön som ett svenskt maktcentrum. Skräckinjagande finnar i den svenska armén under Trettioåriga kriget, drömmar om Östersjön som ett svenskt innanhav och den ständiga konkurrensen med Danmark är några av de ämnen som tas upp i denna bok. Dess sjutton artiklar tillkom i samband med ett jubileumssymposium i maj 1998 med anledning av Westfaliska fredens 350-årsminne. Kriget och de avslutande fredsavtalen är emellertid bara ett av bokens teman. Ett annat är Sveriges nya roll som europeisk stormakt, vilket ställde krav också ifråga om kulturella ambitioner. Historiska storhetsdrömmar, slottsbyggande och en utstuderad maktsymbolik som uttrycktes inom så skilda fält som arkitektur, miljö, skeppsbyggeri, litteratur och militära fälttecken är några fenomen som synas utifrån stormaktsperspektivet. En framgångsrik diplomat av enkel härkomst och en hårt prövad adelsdam från samhällets allra högsta skikt får exemplifiera alla de människoöden som formades av Trettioåriga kriget, Westfaliska freden och Sveriges nyvunna maktposition. Att fira ett fredsslut innebär också att man uppmärksammar ett krig. Samtidigt är en presentation av fredsförhandligarna knappast meningsfull om man inte också riktar uppmärksamheten mot den efterföljande perioden. I och med fredsavtalen i Osnabrück och Münster i oktober år 1648 blev Sverige en stormakt i norra Europa. I egenskap av hertig av Pommern hade den svenske regenten säte bland de tyska ständerna. Landets beröring med det kontinentala Europa gav djupgående impulser i kultur och politik.