Mer information

Eliz Lundin (1928-2006) var ingenjör och anställdes 1959 vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens centralförvaltning som mätningstekniker, senare Vägverket. Han kom i denna tjänst att delta i en intensiv utveckling av mätningsteknik för svensk vägprojektering. Han kom att spela en central roll i detta, inte minst genom hans intresse för och integrering i den då nytillkomna datortekniken för registrering och bearbetning av mätdata. Han anses som en pionjär på detta område. Eliz Lundin hade därtill ett stort och levande intresse för svensk kulturhistoria i dess olika former. Det var ett av skälen till att han under 1970-talet samarbetade med Sjöhistoriska museet i utvecklingen av mätmetoder inom Projektet Undervattensarkeologisk Dokumentationsteknik där. Också detta var ett nytt område i vilket Eliz på ett tidigt stadium förde in datorteknik. Hans kulturhistoriska intresse kom senare att manifesteras i flera stora arbeten om svensk kommunikationshistoria. Ett är bokverket Postvägar. Postkontor och postgårdar i 1750-talets Sverige, utgivet av Postmuseum 1998; ett annat är Svensk Väghistoria. De svenska stamvägarnas tillkomst och utveckling, utgivet av Vägverket 2001. Det var i samband med källforskning för det senare, som han kom i kontakt med ett stort arkivmaterial i Riksarkivet, ursprungligen sammanställt av Gustav Vasas sekreterare Rasmus Ludvigsson. Det utgör resultatet av en landsomfattande inventering av rikets resurser, vari ingick sjöar, vattendrag som farleder, kraftkällor och näringskällor av många olika slag, på 1550-talet. Eliz Lundin genomförde som en sista forskningsinsats en redovisning i modern form och genomarbetning av detta stora material, vilken presenteras här.