År 1714 ställdes korpral Anders Roos, 28,  och den 22-åriga dragonen Jürgen Weiss inför krigsrätt, anklagade för att de haft sexuellt umgänge med varandra. Båda tillhörde Hans von Fersens ståndsdragonregemente och inledde ett förhållande som pågick under cirka ett år under kompaniets inkvartering på olika platser i Sörmland och Västmanland.
Roos var sedan 1710 gift med den ryska officersdottern Maria Saplenia.
Äktenskapet hade ingåtts under hans tid i S:t Petersburg. Jürgen Weiss, som kom från dåvarande Polen, var däremot ogift. Förhållandet fick ett dramatisk slut genom hustruns ingripande.

Centralt innehåll

Till frågorna


Källa: generalmönsterrullor (listor över militärer i ett regemente)

Ett uppslag i en mönsterrullaEtt uppslag i en mönsterrulla 
Klicka på bilderna för förstoring
Anders Roos och Jürgen Weiss uppgifter i generalmönsterrullan för Upplands ståndsdragonregemente 1704 – 1714.


Avskrift inklusive modern översättning (pdf)

Rättegång

Ärendet gick vidare till Generalkrigsrätten som tvingade de båda männen att i detalj redogöra för sina sexuella handlingar. Det gällde att fastställa om de genom fullbordat samlag kunde dömas för sodomi, något som inte kunde bevisas trots pressande förhör. Domen blev till slut kroppsstraff och förvisning i stället för dödsstraff vilket var straffet för sodomi.  Anders Roos som varit den initiativtagande dömdes till att löpa sju gatlopp medan Jürgen Weiss blev dömd till fem gatlopp.

En teckning av soldater i uniform

Gatlopp Vid ett gatlopp förs den dömde fram och tillbaka mellan två led med män som slår den dömdes rygg med käppar. Sverige avskaffade detta straff vid 1734 års lag för civila brott. För militära brott fanns straffet kvar till 1812.

 

Roos och Weiss agerade delvis olika under rättegången. Båda erkände att de regelbundet haft sexuellt umgänge med varandra. Jürgen Weiss gav inför rätten uttryck för djup ånger och visade stor beredvillighet i sina svar under förhören. Till att börja med hävdade han att han uppfattat Roos som ett ”wärkeligit qwinfollk” eller som hermafrodit. Han menade att han handlat i okunskap om Roos verkliga natur. I kompaniet hade Roos rykte om sig att bryta mot normerna för manligt beteende. Det sades att han under sin tid som soldat i Livland under Stora nordiska kriget bakat bröd och tvättat officerarnas kläder samt utfört andra kvinnosysslor. Han påstås även ha ridit med damsadel.

Men Weiss försvar inför rätten visade sig snart ohållbart. Han tvingades erkänna att Roos trots allt var en fullgod karl. Vid ett tillfälle under förhöret förklarar han att han visst tänkt att Roos var en karl, men att han tillika var som ett kvinnfolk. För säkerhets skull beslutade rätten att låta en fältskär (kirurg) undersöka Roos. Weiss menade att det var först när Roos hustru avslöjat att hon var gravid som han på allvar insåg hur hennes make var beskaffad. Det var hustrun som lyckades övertala honom att upphöra med förhållandet och att anmäla sig själv hos kaptenen, vilket skedde utan Roos medverkan eller vetskap. 

Källa: Rättegångsprotokoll

Ett handskrivet dokumentEtt handskrivet dokumentEtt dokument 

Klicka på bilderna för förstoring
Utdrag ur Generalkrigsrättens protokoll 18 november 1714

 

Avskrift (pdf)
Avskrift till modern svenska (pdf) 
Roos intog en hårdnackad attityd inför rätten och visade inga större tecken på ånger. Hans svarade närmast motvilligt på rättens frågor. När Weiss efter brytningen med Roos vid ett tillfälle frågade varför han grät och uppmanade honom att bekänna sin synd, svarade han endast: ”lappri”, antydande att han betraktade denna ”synd” som en bagatell. Av vittnesmålen framgår dock att han tog brytningen med Weiss mycket hårt.

Roos hustru Maria tvingades acceptera att dela den äkta sängen med sin makes vän. Enligt förhöret hade hon märkt att ”Roos mera älskat Weiss än henne”. Det var tack vare henne som Weiss till slut vände sig till sina överordnade för att bekänna sina synder. Maria förklarade inför rätten att hon hoppades att befälet skulle förmana hennes man att leva på ett bättre sätt med henne. Sannolikt insåg hon inte vilka katastrofala följder som Weiss och hennes bekännelse skulle få. Ärendet gick dock vidare till Justitierevisionen (Högsta domstolen), som var Sveriges högsta rättsinstans. För att undvika uppmärksamhet ändrades straffet till spöslitning. Det bestämdes också att domen inte skulle publiceras i tryck och att männen skulle göra ”uppenbar kyrkoplikt i enskildhet”, så att allmänheten inte skulle få reda på att detta hänt. Det kunde leda till uppmuntran.

Lagen

Läs utdraget ur lagtexten kring hur man såg på homosexualitet i början av 1700-talet
Källa: Lagtext: Kommentar till 1683 års lag

En sida ur en lagbok

Avskrift och modern avskrift (pdf)

Originakällor
– Generalauditören, Handlingar till generalauditörsmål 1715 apr
– okt, nr 51. - Justitierevisionen, Rådsprotokoll i justitieärenden 1715-10-11.
– Riksarkivets ämnessamling Militaria, vol. M 1518.

Arkivfrågor
1. Vilken är Andreas Roos nationalitet?

2. Hur gammal är Jürgen Weiss häst?

3. Vad blev Weiss straff?

Diskussionsfrågor

4.  
 Varför tror du att kyrkan och samhället brydde sig om vem som hade sex med vem?

5.  Vilka av källorna kan användas för att berätta hur livet kunde vara för en homosexuell person i historisk tid?
Skriv en kort text där du använder uppgifterna.

6. Varför tror du kyrkoplikten skulle göras i enskildhet?
Ansvarig för sidan/kontakt 
Petra Nyberg