Raoul Wallenberg föddes 1912 och blev ledare av en räddningsaktion för judarna i Ungern åren 1944 - 45.

1944 kontaktades Wallenberg av representanter för War Refugee Board, som hade inrättats av USA:s president för att från neutrala länder söka hjälpa judar i länder under tyskt herravälde. Wallenberg försågs med svenskt diplomatpass som legationssekreterare vid svenska beskickningen i Budapest och med hjälp av svenska s.k. skyddspass fick tusentals judar skydd mot fascisterna.

När sovjetarmén i januari 1945 intog den östra delen av Budapest fördes Wallenberg som fånge till Moskva.

I början av 1950-talet bekräftades uppgifter om att Wallenberg suttit inspärrad i säkerhetstjänstens fängelser i Moskva. Sovjetunionen medgav detta, men uppgav att Wallenberg enligt ett återfunnet brev från en fängelseläkare, den s.k. Smoltsovrapporten, skulle avlidit 17 juli 1947. Raoul Wallenbergs familj vägrade tro på de sovjetiska uppgifterna, och det dröjde inte länge innan det kom nya vittnesmål om att Wallenberg levde. Särskilt under 1970-talet krävde en världsomfattande opinion besked av Sovjetunionens om Raoul Wallenbergs öde.

I samband med Sovjetunionens fall 1989 öppnades de sovjetiska arkiven, den s.k Smoltovsrapporten företeddes i original och underkastades äkthets kontroll av svenska och ryska experter. Det framstår därefter som övervägande sannolikt att ryssarna haft rätt, när de uppgav att Wallenberg dog redan 1947. Det kan inte uteslutas, att man då likviderat Wallenberg.

Mycket har forskats och skrivits om Raoul Wallenbergs liv och verk och trots att många har försökt kartlägga hans liv från och med 1944 återfinns fortfarande okända handlingar i varje fall om hans tidigare liv, vilket framgår av nedanstående dokument.

Utställningen visar ett brev, daterat 9 juni 1941 från Raoul Wallenberg till stabschefen i hemvärnet angående konstitutering som officer.

Skälet var att Raoul Wallenberg ansåg sig då ha större möjligheter att utföra vissa handläggaruppgifter inom hemvärnet. Raoul Wallenberg refererar inledningsvis till ett tidigare samtal i ärendet. Något svar på denna hemställan har ej påträffats, men av andra källor framgår, att begäran ej beviljades.

Raoul Wallenbergs stamkort.

Källor:

Krigsarkivet : Hemvärnsstaben Expeditionen, serie F XI.volym 1, Diverse ink och utg handlingar 1940-47.

Nationalencyklopedin, Raoul Wallenberg, Höganäs,1996

E.Villius & H.Villius: Fallet Raoul Wallenberg, Stockholm,1966.

 

Visa alla månadens dokument