källkritik, framsidaPå bilden bredvid ser vi en pamflett. Det är en källa och den har en historia. Utan den har vi inte en chans att bedöma värdet av det som står skrivet. Historien beskrivs i korthet i nedanstående text. På baksidan av pamfletten finns en teckning av Ivar Starkenberg, som gjort många bildtolkningar av politiska situationer i svensk press. Även bilden kan studeras källkritiskt.

Fundera på hur du skulle tolka texten och teckningen i pamfletten om du inte hade kunskap om den historia, som utgör bakgrunden.

Ställ frågor till texten:

Vilken typ av källa är detta? När skapades källan? Vem gjorde källan? Vad var avsikten med källan? Var kom källan till? Varför skapades källan? Hur används källan?

Med hjälp av frågorna ställda både till själva pamfletten och dess innehåll kan du precisera hur du ska bedöma den. Svaren finns i bakgrundshistorien relaterad. När du på detta sätt bedömer en källa håller du på med källkritik.

 

Klicka på bilderna för att se dem i större format

 

Bakgrund

Marsrevolutionen 1917 i St Petersburg ledde till oklara ordningsförhållanden för Finlands del. Landet hade ingen organiserad ordningsmakt och heller ingen egen militär. Oro och otrygghet bland annat till följd av att det fanns ryska trupper med oklar uppgift kvar i landet och strejk bland de inhemska arbetarna ledde till att de borgerliga partierna under våren 1917 grundade så kallade vita skyddskårer. Dessa skulle bistå självständighetsrörelsen och försvara borgerligheten från en allt radikalare arbetarrörelse. Arbetarna å sin sida grundade så kallade röda garden efter mönster från St Petersburg – till en början på privata initiativ. Partiledningen uppmuntrade inte till organisering förrän efter den ryska Oktoberrevolutionen, då man uppfattade att de borgerliga beväpnade sig mot arbetarna.

En strävan efter självständighet fanns både på borgerligt och vänsterhåll och efter Oktoberrevolutionen 1917 i Ryssland delades självständighetspolitiken i två falanger. De borgerliga partierna ville lösgöra Finland så snabbt som möjligt från Ryssland, medan vänstern ville att självständighet skulle erhållas genom en deklaration av Rysslands nya, revolutionära regering. Denna konflikt fördjupades och ledde till regeringsskifte. I november 1917 tillträdde P E Svinhufvuds så kallade självständighetssenat, vars främsta uppgift blev att lösgöra Finland från Ryssland.Illustration av Ivar Starkenberg

Lantdagen (så kallades riksdagen i Finland under den ryska tiden) gav senaten fullmakt att organisera en ”stark ordningsmakt” i landet i mitten av januari 1918. Carl Gustaf Mannerheim fick i uppdrag att organisera och leda denna verksamhet. Han reste till Österbotten där de vita skyddskårerna hade sitt starkaste fäste för att påbörja uppdraget. Avsikten var inte längre bara att återställa ordningen, utan även att avväpna de ryska trupper som var kvar i landet.

Den 25 januari 1918 deklarerade senaten att skyddskårerna skulle agera som regeringens trupper. Några dagar senare inträffade väpnade konflikter mellan skyddskårerna och de röda gardena. En revolutionsregering, kallad folkkommissariatet, grundades. I denna ingick Otto Ville Kuusinen, som var en av undertecknarna till pamfletten.

Bilden: Copyright Lars-Ivar Starkenberg. Bilden får inte användas i kommersiellt syfte.

 

I en situation där självständighetspolitiken skapade konflikter mellan borgerlighet och arbetarrörelse kom Åland att bli en stridsfråga, där man också var tvungen att föra diplomatiska förhandlingar med Sverige. Ålänningarna skickade i februari 1918 en av 7000 personer undertecknad adress till Sveriges kung och bad om att få tillhöra Sverige. Denna fråga kom att få sin lösning först i juni 1921, då Nationernas Förbund i Genève avgjorde att Åland skulle tillhöra Finland. Det var under de segdragna förhandlingarna mellan Sverige och Finland, som den socialistiska stockholmstidningen Folkets Dagblad Politiken ställde frågan till sina partivänner i Finland hur de tänkte kring Ålandsfrågan 1920.

Litteratur för vidare läsning om Finlands inbördeskrig

Jussila, Osmo, Hentilä, Seppo & Nevakivi, Jukka, Finlands politiska historia 1809-1998 (sv. övers Henrik Ekberg), Esbo: Schildt 1998, sidorna 121-174 (boken finns också i senare upplagor)

Meinander, Henrik, Finlands historia 4 (Inledning Matti Klinge), Esbo: Schildts 1999, sidorna 33-76

Läs mer om källkritik här


Ansvarig för sidan/ kontakt
Sidan publicerad: 2013-06-27 | Sidan senast uppdaterad: 2015-03-02